Karl Ragnar Gierow noterar i sin bok om den gustavianske uppkomligen Abraham Niclas Clewberg-Edelcrantz (apropå ett spydigt brev den sistnämnde skrivit om sina första teaterupplevelse):

”Också på sin åskådarplats är han mån om sin värdighet. Om man skall vara världsvan i salongen, får man inte falla i farstun. Och på en av det mänskliga självslivets grundlagar är hans brev ett ypperligt exempel: känner man sig osäker, är det säkrast att kritisera. Berömmet är vida riskablare; det kan fordra inslag av sakkunskap.”